Det finns de som tycker att jag är lite tokig som tar mig an detta ”projekt”, ett gammalt slitet och omodernt torp. Det måste finnas bättre stugor, men de ser inte vad jag ser.
De ser inte skönheten i de gamla skurgolven, de nedslitna höga trösklarna, de handblåsta glasrutorna och spåren av de generationer som har levt och slitit där.
De ser inte skönheten i de gamla dörrarnas smidda plattgångjärn, det flagnade limfärgade taket med kilsågade brädor.
Den vackra spisen talar sitt eget språk.
Grånade gärdesgårdar och odlingsrösen står där som monument från en svunnen tid och hela miljön är ett steg minst 150 år tillbaka
Detta torp kom till mig för att det var meningen och jag ska ta hand om och förvalta det med varsam hand. Det är helt förskonat från brutala renoveringshänder.
Det kan jag tacka den man som bodde där permanent fram till för några år sen. Han hade bott där hela sitt liv, den enda lyx han hade var el till sparsam belysning. Man tror inte det finns någon som lever så idag.
Han hette Elis. 
Från Bygga bo
